jag kikar mig happy.

t. blundar och lutar huvudet mot sängkanten. han ser lugn fin och lycklig ut. jag känner mig lugn fin och lycklig. bara en efterkänning av migrän som gör sig påmind ibland men egentligen är jag lugn i kroppen.

kanske hade jag velat göra bättre i skolan, kanske trodde jag att jag hade gjort bättre men jag drar djupa andetag och ler. sådär ler för mig själv med mig själv och tänker på alla cigaretter jag snart ska röka. eller på mina nya skor inklusive skoskav.

idag har jag:
skolkat från terapin
lyssnat klart på mitt talband
sagt förlåt
rökt
pussats

idag borde jag:
förbereda mig inför imorgon, ett tu tre

men jag gör det snart. jag ska på medlemsmöte också.

det här inlägget består mest av uppräkningar. jag vill trycka min kropp mot tomas. men jag behöver bara kika för att bli lycklig.

klockan är halv elva och det var en två tre sekunder sedan klockan var halv elva för tolv timmar sedan. vicki fick en anafalaktisk chock och jag kastade mig själv vicki och finajessica till djurakuten. jag var säker på att hennes luftvägar skulle täppas igen att hon skulle vara sjuk resten av livet som figge.

men allt ordnade sig och vicki är jättetrött nu och har fått en ny filt att ligga på och mina kroppsdelar börja slappna av rulla tillbaka.

och som en galning klickar jag på studera.nu för att se vart hjälp vart ska ta vägen till hösten. det känns inte så viktigt. egentligen. inte nu.

idag leker jag kreativt intelektuell
så pinsamt om jag just stavade det ordet fel.

jag mår bra och har håret uppsatt med fin musik i rummet
jag ska hoppa in i duschen och leka lycklig showbiz
det är min ensam-hemmatradtion.

jag borde verkligen kunna prata om det. jag kommer inte ihåg speciellt mycket. jag undrar om det bara hade varit några gånger av okända människor, hade jag kommit ihåg då? hade jag vågat vara arg då?

jag gråter för det är så hemskt. för att jag var så liten och jag hade så mycket tryck. för att jag verkligen behöver prata om det, gå igenom det, men jag kan inte för skuldkänslorna trycker ihop mig gör det värre. jag vågar inte berätta om bandyklubban och fittorden och hororden. jag kan inte släppa att det inte skulle vara mitt fel.

baksmällan drar ner mig lite,
nackvärk som blir värre hela tiden

nu har jag haft min stund av gammalgrinig tant
tack så mycket det hjälpte. det hjälper alltid.

imorgon måste jag komma ut ur lägenheten. idag är det bara fint,
att vara hemma men jag vill inte behöva krypa omkring i mig själv
jag blir så nervös av det.

som att jag kommer lossna här och ramla flera år tillbaka i tiden.

jag tror det är det jag fastnar lätt i också,
jag köpte en våg för ett tag sedan
det kanske inte var en sådan jävla bra idée egentligen
men jag gjorde det på impuls och det har varit bra

jag trodde jag vägde 67 ungefär,
jag har aldrig vägt så mycket men jag trodde jag blev större

nu säger vågen 51
och det är inte jobbigt eller galet
jag undrar mest varför

jag äter ju jävligt mycket chips liksom
och det var längesedan jag var på friskis och svettis förutom i ärende att kräva pengar av dom.

fast det kanske räcker att titta på skylten då och då.

self evident


det är dagen efter.
och jag är nöjd mjuk varm loving. jag sjunger med i gammal musik, jag gråter framför teven för att det är så jävla fint.

ibland blir jag sönderslagen av allt det fina
som att det är så mycket fint underbart vackert i bröstkorgen
att det blir svårt att andas, som att jag måste hålla hårt i revbenen så hjärtat
inte tränger sig ut och exploderar.

mina känslor är alltid jävligt fysiska, och mitt fysiska är alltid jävligt psykiskt.

det var midsommar igår och förutom att jag lyckades tappa bort ett paket tobak, papper och popcorn för 120 spänn, så var det en hemskt fin kväll, tillsammans med jessica, karin och tomas, tillsammans med öl, smuttvin chokladkakor, sprit och lite love-making.

jag är bakfulllycklig och saknar en hög med människor men jag har det fint i ljuset av min lampa, en snartdusch och massor av gilmore girls som gör mig lycklig från alla håll.

jag har 170 tätskrivna wordsidor med mina dagboksinlägg från 2003-2007. och jag saknar tiden där jag utan hämmningar kastade mig in i detaljrika formuleringar om min värld, min verklighet mitt huvud. jag önkar att jag vågar göra det igen. vågar skriva för att våga komma ihåg.

vicki och jag är ensamma nu. tyst stilla lugnt. det är fint och jag är mjuk lite luddig och ganska glad. jag lever innanför väggarna och jag väljer och har valt det själv. jag vill dansa för er.