jag trodde så länge
att bara jag kom ut ur den omedelbara faran
vardagsvåld och normaliseringsprocesser

att vara elva och naken i badkaret och gråta när
storebror dyrkade upp låset
sluta duscha sluta vara naken sluta prata
att det tar veckor innan någon fattar
att jag inte har sagt något

att vara tretton och få en dörrkarm i huvudet

att vara femton och få sparkar i magen

att vara sexton och hora inslaget i huvudet

att gå på gymnasiet och sjukskriva sig en vecka
för att blåmärkerna ska försvinna
för att slippa förklara slippa skämmas

att vara arton och tro att nu är det slut
nu blir det bara bättre
packa lådorna och gråta hela den första natten
helt plötsligt vara ensam förutom sunelängst med armen

att det bästa med att flytta hemifrån
var att kunna samla hur mycket rakblad som helst
att slippa äta på fyra-fem dagar och
kunna skolka för att låta blodet bli vardagssysslor

att fylla 22 och fatta att det inte tar slut
att hela kroppen är så jävla sprängfull
av skuldkänslor att jag önskar att någon
för fan slå mig skrik på mig kasta in mig i väggen
spotta och kalla mig för hora fitta äckelmy
kalla mig för äckelmy