idag leker jag kreativt intelektuell
så pinsamt om jag just stavade det ordet fel.

jag mår bra och har håret uppsatt med fin musik i rummet
jag ska hoppa in i duschen och leka lycklig showbiz
det är min ensam-hemmatradtion.

jag borde verkligen kunna prata om det. jag kommer inte ihåg speciellt mycket. jag undrar om det bara hade varit några gånger av okända människor, hade jag kommit ihåg då? hade jag vågat vara arg då?

jag gråter för det är så hemskt. för att jag var så liten och jag hade så mycket tryck. för att jag verkligen behöver prata om det, gå igenom det, men jag kan inte för skuldkänslorna trycker ihop mig gör det värre. jag vågar inte berätta om bandyklubban och fittorden och hororden. jag kan inte släppa att det inte skulle vara mitt fel.

baksmällan drar ner mig lite,
nackvärk som blir värre hela tiden

nu har jag haft min stund av gammalgrinig tant
tack så mycket det hjälpte. det hjälper alltid.

imorgon måste jag komma ut ur lägenheten. idag är det bara fint,
att vara hemma men jag vill inte behöva krypa omkring i mig själv
jag blir så nervös av det.

som att jag kommer lossna här och ramla flera år tillbaka i tiden.

jag tror det är det jag fastnar lätt i också,
jag köpte en våg för ett tag sedan
det kanske inte var en sådan jävla bra idée egentligen
men jag gjorde det på impuls och det har varit bra

jag trodde jag vägde 67 ungefär,
jag har aldrig vägt så mycket men jag trodde jag blev större

nu säger vågen 51
och det är inte jobbigt eller galet
jag undrar mest varför

jag äter ju jävligt mycket chips liksom
och det var längesedan jag var på friskis och svettis förutom i ärende att kräva pengar av dom.

fast det kanske räcker att titta på skylten då och då.

self evident


det är dagen efter.
och jag är nöjd mjuk varm loving. jag sjunger med i gammal musik, jag gråter framför teven för att det är så jävla fint.

ibland blir jag sönderslagen av allt det fina
som att det är så mycket fint underbart vackert i bröstkorgen
att det blir svårt att andas, som att jag måste hålla hårt i revbenen så hjärtat
inte tränger sig ut och exploderar.

mina känslor är alltid jävligt fysiska, och mitt fysiska är alltid jävligt psykiskt.

det var midsommar igår och förutom att jag lyckades tappa bort ett paket tobak, papper och popcorn för 120 spänn, så var det en hemskt fin kväll, tillsammans med jessica, karin och tomas, tillsammans med öl, smuttvin chokladkakor, sprit och lite love-making.

jag är bakfulllycklig och saknar en hög med människor men jag har det fint i ljuset av min lampa, en snartdusch och massor av gilmore girls som gör mig lycklig från alla håll.

jag har 170 tätskrivna wordsidor med mina dagboksinlägg från 2003-2007. och jag saknar tiden där jag utan hämmningar kastade mig in i detaljrika formuleringar om min värld, min verklighet mitt huvud. jag önkar att jag vågar göra det igen. vågar skriva för att våga komma ihåg.

vicki och jag är ensamma nu. tyst stilla lugnt. det är fint och jag är mjuk lite luddig och ganska glad. jag lever innanför väggarna och jag väljer och har valt det själv. jag vill dansa för er.

dagens bekännelser

jag har haft en vacker dag,
jag är stolt över att jag skapar min vardag
och fylla den sprängfylld av magi, vattendrakar, hemliga gångar och blåvalar under asfalten, att göra volter i luften och få hålla människor i handen,
i nöd och lust

slå mig inte redlös frys mig inte frys inte dig
jag vill dunka i samma takt som ditt hjärta
jag vill rinna ut i ditt blod och jag vill andas din puls

så låt mig då. människa.

jag trodde så länge
att bara jag kom ut ur den omedelbara faran
vardagsvåld och normaliseringsprocesser

att vara elva och naken i badkaret och gråta när
storebror dyrkade upp låset
sluta duscha sluta vara naken sluta prata
att det tar veckor innan någon fattar
att jag inte har sagt något

att vara tretton och få en dörrkarm i huvudet

att vara femton och få sparkar i magen

att vara sexton och hora inslaget i huvudet

att gå på gymnasiet och sjukskriva sig en vecka
för att blåmärkerna ska försvinna
för att slippa förklara slippa skämmas

att vara arton och tro att nu är det slut
nu blir det bara bättre
packa lådorna och gråta hela den första natten
helt plötsligt vara ensam förutom sunelängst med armen

att det bästa med att flytta hemifrån
var att kunna samla hur mycket rakblad som helst
att slippa äta på fyra-fem dagar och
kunna skolka för att låta blodet bli vardagssysslor

att fylla 22 och fatta att det inte tar slut
att hela kroppen är så jävla sprängfull
av skuldkänslor att jag önskar att någon
för fan slå mig skrik på mig kasta in mig i väggen
spotta och kalla mig för hora fitta äckelmy
kalla mig för äckelmy